Hej igen alla där ute. Antar att ni inte är så många kvar efter den här pausen. Jag bloggade senast i april och mycket har hänt sen dess. Mest hemska saker tyvärr men även en del bra saker.
Sist så hade jag precis börjar jobba och det gjorde jag jätte mycket i mars-juni.
I slutet april någon gång gick jag in i en depression och där av tystnaden under maj juni. Midsommarhelgen brakade jag ihop på jobbet. Jag fick panikångest och tuppade av. Så midsommardagen spenderades på sjukhuset och efter det vart jag sjukskriven.
Har en händelse i maj också men det tycker jag förtjänar ett eget inlägg och därför kommer ni kunna läsa om det imorgon.
Men tillbaka till juni. Jag brakade ihop och blev sjukskriven. Jag ställdes upp i kö till psykolog i grannkommunen och allt var nattsvart. Ångesten var där ständigt hela dagarna och det var precis att jag orkade och klarade av att ta hand om min son.
I början av juli händer nästa fruktansvärda sak. Nog det värsta vi någonsin kommer gå igenom. Min svärmor får en hjärnblödning och flygs med helikopter till göteborg. Hon blir kvar där i två månader ungefär innan hon flyttad till ett närmare sjukhus och där är vi idag. De har varit en väldigt jobbig period. Under den första perioden åker jag även inn på psyket akut då jag ärligt känner att jag inte vill leva mer. Allt var för hemskt och jag kände mig som en hemsk mamma och att alla skulle ha det bättre utan mig.
På detta har vi inte fått någon sjukpenning eller annan inkomst och ångesten och paniken har varit där ständigt varje dag.
Men nu äntligen idag så har saker och ting börjat falla på plats. Man har accepterat de som hänt och försöker ta dag för dag. Jag har fått en psykolog kontakt och håller på att testa mediciner som ska hjälpa mig få en normal vardag. Är även en del andra saker som hänt som påverkat oss väldigt mycket men jag orkar inte rada upp allt. Huvudsaken är att ni vet på ett ungefär varför jag inte bloggat på väldigt länge. Jag vill inte att någon ska tycka synd om mig eller oss. Hemska saker händer hela tiden runt om i världen. Vissa människor slipper drabbas och vissa drabbas väldigt hårt. Och nu drabbade detta oss och de var, är och kommer fortsätta vara tufft. Men vi kommer klara oss ur de här.
Vi är starka tillsammans.

Tanken nu är att jag vill börja blogga igen. Så jag hoppas jag kan få tillbaka lite läsare.

Jag hoppas allt är bra med er och att ni har haft en fin sommar med fina minnen.
Kram Emma